how to cope with school
När jag började skolan i augusti förra året hade jag inte någon plan på hur jag skulle klara av den. Jag tänkte att jag bara skulle köra på som jag brukade och på samma nivå som alla andra. Det ledde till en väldigt jobbig höst med många dagar jag inte orkade åka in till skolan alls. Utbildningen jag går är på 100 % med skola 9-16 ( ca 3 dagar i veckan) med obligatorisk närvaro. Trots detta lyckades jag klara av de tre tentorna vi hade innan jullovet. Hela jullovet kände jag mig stressad av att jag borde plugga och ju närmare skolstarten ju sämre började jag må. Dagen innan skolstart hade vi slutspel i Nybro Open och jag kunde inte fokusera över huvudtaget. Jag kände sån panik för jag visste att jag inte klarade av att fortsätta på samma sätt som under första terminen.
Jag sov knappt under natten och när morgonen kom fanns det ingen energi för att ens lyckas ta mig upp ur sängen. När några skoldagar gått utan att jag orkat ta mig in förstod vi att nåt måste göras. Efter mejlkonversation med handledaren för utbildningen och sedan ett möte på plats i Växjö känndes allt bättre. Först trodde jag att ända utvägen var att ta ett studieuppehåll men vi lyckades göra upp en plan som förhoppningsvis gör att jag orkar slutföra studierna. Eftersom jag är väldigt duktig och snabblärd inom våra kurser kan jag lyckas även om jag lägger ner mindre tid än "normalt". Så planen är att korta ner skoldagarna då de långa dagarna gjorde mig utmattad och istället får jag ta lite mer eget ansvar att studera hemma det jag missar. Förhoppningsvis om det godkänns kan jag får minskad LIA (praktik) när den börjar i mars med även kortare dagar än en normal arbetsdag. Och hittils se det ut som denna plan gjorde enorm skillnad på min stressnivå och ork. Detta har blivit en lärdom att jag måste göra upp en anpassad plan för mig, för just nu kan jag inte göra saker på samma nivå/sätt som andra. Men det är lite så livet fungerar, att hitta sin egna väg...
